Hur många fonem finns det i sverige

Svensk fonologi beskriver fonologin inom svenska språket, dvs. hur språkljuden fungerar inom språksystemet.

Svenska språket existerar rikt vid vokaler, tillsammans speciellt flera främre rundade vokaler ur en internationellt perspektiv. Karakteristiskt existerar även distinktionen mellan korta samt långa fonem. dem frikativa konsonanterna domineras från tonlösa varianter.

principer och regler som beskriver hur fonem får kombineras är FONOTAXEN

Några från konsonanterna uppvisar massiv variation ovan språkområdet. detta gäller framförallt allofoner från sje-ljudet samt r-ljudet. inom delar från språkområdet förenas /r/ ofta tillsammans efterföljande konsonanter samt omvandlar dem senare mot retroflexa varianter.

Vokaler

[redigera | redigera wikitext]

Svenska språket äger ett relativt rik uppsättning vokaler.

Karakteristiskt är också distinktionen mellan korta och långa fonem

detta utmärks från enstaka distinktion mellan begränsad samt utdragen vokal, vilket existerar betydelsebärande inom betonade stavelser. Förekomsten från flera främre rundade vokaler existerar även karaktäristiskt till svenskans fonemsystem.

De främre vokalerna äger historiskt legat relativt stabilt, dock beneath dem senaste århundradena äger sammanfall från fonem präglat systemet.

dem bakre vokalerna genomgick beneath medeltiden ett grundlig kedjeförskjutning kallad Den stora vokaldansen, dock omfattningen varierar mellan dialekterna. tillsammans ett ändringsobenägen svensk stavningslära besitter resultatet inom standardsvenskan blivit för att skriftens hårda vokaler ⟨o⟩ samt ⟨u⟩ existerar förskjutna inom förhållande mot dem "normala" ( tyska) uttalen samt inom förhållande mot IPA-symbolerna såsom används inom denna skrivelse på grund av för att beteckna fonemen.

System tillsammans med 15–18 vokalfonem

[redigera | redigera wikitext]

Med ett klassisk definition från fonem kunna man inom standardsvenskan känna igen upp mot 18 vokalfonem. Hos flera talare existerar dock antalet fonem något färre, vid bas från sammanfall från uttalet från vissa par från fonem.

dem 18 vokalfonemen kunna uppdelas inom 9 långa samt 9 korta vokaler, vilka presenteras inom nästa numeriskt värde tabeller.

Låt oss först konstatera att vi intuitivt besitter förmågan att skilja fonologiskt möjliga från fonologiskt omöjliga svenska ord

Fonem (IPA)	Grafem (bokstav)	Exempel	Sammanfall
främre, orundade	/i:/	⟨i⟩	vit
	/e:/	⟨e⟩	meta	Stockholms-e1
	/ɛ:/	⟨ä⟩, ⟨e⟩	mäta
främre/ centrala, rundade	/y:/	⟨y⟩	ny
	/ø:/	⟨ö⟩	köl
	/ʉ̟/	⟨u⟩	hut
bakre, rundade	/u:/	⟨o⟩	bon
	/o:/	⟨å⟩, ⟨o⟩	låt
öppen	/ɑ:/2	⟨a⟩	sal

¹ Sammanfall från dem numeriskt värde fonemen /e:/ samt /ɛ:/ initierades inom huvudstaden beneath talet inom smältdegeln från inflödande dialekter tillsammans med olika sätt för att åtskilja dem.

Sammanfallet spred sig mot land i norden samt östra Svealand. Idag existerar sammanfallet starkt förankrat inom finlandssvenskan, inom synnerhet högsvenskan, var ordpar såsom veta–väta uttalas likadant. inom landet existerar sammanfallet vid tillbakagång samt hörs främst hos äldre generationer, medan unga talare normalt skiljer vid fonemen.^[2]

² Beteckningarna /ɑ:/ samt /ɒ:/ förekommer till detta fonem ("långt A").^[1][3]

Fonem (IPA)	Grafem (bokstav)	Exempel	Sammanfall
främre, orundade	/ɪ/	⟨i⟩	vitt
	/e/	⟨e⟩	sett	Utbrett sammanfall1
	/ɛ/	⟨ä⟩, ⟨e⟩	sätt
främre/ centrala, rundade	/ʏ/	⟨y⟩	nytt
	/ø/3	⟨ö⟩	döma	Ökande sammanfall2
	/ɵ/	⟨u⟩	dumma
bakre, rundade	/ʊ/	⟨o⟩	bonde
	/ɔ/	⟨å⟩, ⟨o⟩	åtta, potta
öppen	/a/	⟨a⟩	salt

¹ Sammanfall uppkommet beneath talet vid identisk sätt likt motsvarande sammanfall från dem långa vokalerna (se ovan).

inom detta fall äger dock sammanfallet fått bred spridning inom detta svenska språkområdet. detta existerar således vanligt tillsammans med identisk uttal inom ordpar såsom ett–ätt.^[4]

² Sammanfall från /ø/ samt /ɵ/ existerar vanligt, inom synnerhet framför /r/ likt inom ordparet mörkna–murkna.

Hos unga talare ökar sammanfallet även inom andra kontexter, högg–hugg, döma–dumma samt Lönndahl–Lundahl.^[5]

³ Beteckningarna /ø/ samt /œ/ förekommer på grund av detta fonem ("kort Ö").^[1][3]

System tillsammans 1+9 vokalfonem

[redigera | redigera wikitext]

Ett alternativt synsätt existerar för att betrakta distinktionen lång–kort vokal vilket en fonem inom sig.

inom standardsvenskan behövs då endast nio vanliga vokalfonem vilket kombineras tillsammans fonemet lång/kort, vilket ger en normalare status inom en internationellt perspektiv.^[5] dem nio fonemen kunna sammanfattas i enlighet med nästa tabell.

Fonem (IPA)	Grafem (bokstav)	Lång	Kort	Allofoner & sammanfall
främre, orundade	/i/	⟨i⟩	[iː] vit	[ɪ] vitt
	/e/	⟨e⟩	[eː] be	[e] bett
	/ɛ/	⟨ä⟩, ⟨e⟩	[ɛː] nät	[ɛ] nätt	[æː], [æ]1,3
främre/ centrala, rundade	/y/	⟨y⟩	[yː] ny	[ʏ] nytt
	/ø/	⟨ö⟩	[øː] köl	[ø] köld	[œː], [œ]2,3
	/ʉ/	⟨u⟩	[ʉ̟] hut	[ɵ] hutt
bakre, rundade	/u/	⟨o⟩	[uː] bon	[ʊ] bonde
	/o/	⟨å⟩, ⟨o⟩	[oː] låt	[ɔ] lott	Sammanfall(4)
öppen	/ɑ/	⟨a⟩	[ɑː] sal	[a] salt

¹ Fonemenet /ɛ/ uttalas öppnare framför/r/, "här" samt "värk".

Götamålen äger ofta ej denna allofoni.

² Fonemenet /ø/ uttalas öppnare framför/r/, "mör" samt "mörk". Götamålen besitter ofta ej denna allofoni.

³ enstaka trend inom delar från språkområdet bland yngre talare existerar en öppnare uttal från långt /ɛ/ samt långt /ø/ inom varenda sammanhang.^[7][8]

⁴ Standardsvenskans fonem /o/ besitter sitt ursprung inom en sammanfall från numeriskt värde fonem, /o/ samt /ô/.

Det är nödvändigt att hålla isär ortografiska och fonetiska representationer, inte minst vid

Sammanslagningen från dessa startade inom en mindre zon nordväst angående huvudstaden samt besitter kommit för att bli normgivande på grund av standardssvenskan. Än idag görs dock åtskillnad mellan dem numeriskt värde ursprungliga fonemen inom dem flesta dialekter inom landet. var görs således ett klar skillnad inom uttal inom nästa ordpar: gått–gôtt, flått–flôtt, kål–kôl.

Uttalet från fonemet /ô/ varierar, dock existerar normalt längre fram inom munnen än standardsvenskans /o/. inom nordskånskan existerar detta enstaka diftong.^[9]

Diftonger

[redigera | redigera wikitext]

Standardsvenskans vokaler betraktas normalt vilket monoftonger, dock små vokalglidningar existerar vanligt. Standardspråket innehåller även stavelser tillsammans med tydliga diftonger, ⟨au⟩ inom "automat", dock dessa diftonger betraktas ej likt egna fonem utan likt uppradade vokaler.

inom några dialekter, främst gotländska samt skånska, motsvaras standardsvenskans monoftonger från många tydliga samt karaktäristiska diftonger. ett sektion från dessa härstammar ifrån gamla nordiska diftonger, medan andra uppkommit beneath senare tid.^[10]

[redigera | redigera wikitext]

Utöver vokalfonemen inom standardsvenskan finns inom dialekterna ytterligare några vokaler tillsammans med fonemisk status:

• /ô/, svenskans tionde vokal, förekommer inom flera dialekter, framförallt inom västra landet.
  Sammanlagt blir det fonem till 29 grafem

  Den uppkom liksom effekt från den stora vokaldansen inom yngre fornsvensk tidsperiod. modell vid mening existerar gôtt samt kôl. Den finns inom både utdragen samt begränsad variant. Uttalet existerar normalt öppnare än /ø/ (bokstaven ⟨ö⟩).^[11]

• /â/, enstaka främre, utdragen, öppen vokal vilket förekommer inom dialekter inom Dalarna.^[12]

Konsonanter

[redigera | redigera wikitext]

Svenskan äger cirka 18 konsonantfonem.

Klusilerna samt nasalerna bildar en stabilt struktur, medan frikativerna /ɧ/ (sje-ljud) samt /ɕ/ (tje-ljud), samt /r/-ljudet existerar mer instabilt samt uppvisar stora variationer ovan period samt geografiskt.

hur språkljuden fungerar inom språksystemet

Sandhi förekommer, bl.a. nära generering från retroflexa konsonanter beneath konsekvens ifrån föregående /r/.

Konsonantfonem

[redigera | redigera wikitext]

Standardsvenskan anses normalt äga 18 konsonantfonem, i enlighet med nedanstående tabell.

dem nio fonemen inom övre halvan från tabellen (nasaler, samt tonlösa samt tonande klusiler) bildar en stabilt subsystem, 3×3, tillsammans med tre artikulationsställen inom den horisontella dimensionen. liksom framgår från tabellens fotnötter existerar situationen inom den undre halvan från tabellen långt mer instabil samt flytande.

Bakre varianter från sje-ljudet samt r-ljudet äger vandrat in söderifrån. Tje-ljudet /ɕ/ samt sje-ljudet/ɧ/ äger överlappande uttal, ifall man betraktar bota språkområdet.

¹Tje-ljudet betecknas på denna plats /ɕ/ inom enlighet tillsammans med detta normala frikativa uttalet [ɕ] inom land. inom finlandssvenska existerar detta normalt ett affrikata tillsammans uttalet [tɕ], dvs tillsammans med klart t-förslag.^[13]

²Sje-ljudet betecknas på denna plats /ɧ/, dock enstaka ytterligare vanlig beteckning existerar /ʃ/.^[14] detta finns numeriskt värde huvudallofoner på grund av uttalet från fonemenet: inom norra Norrland, längs gränsen mot Norge samt inom land i norden finns en främre uttal ([ʃ] samt [ʂ], samt inom land i norden även [ɕ]).

inom Götaland samt södra Svealand finns främst en bakre uttal ([ɧ] alternativt [x]).^[15] Mellan dessa områden finns inom östra Svealand samt södra Norrland en sektor var detta bakre uttalet används inom start från mening samt detta främre vid andra platser.^[16]

³ inom tabellen betraktas /v/ samt /j/ såsom approximanter.

en alternativ existerar för att betrakta dem såsom dem tonande frikativerna /v/ samt /ʝ/, liksom bildar naturliga par tillsammans med motsvarande tonlösa frikativer, /f/ samt /ɕ/.^[1]

⁴ L-ljudet inom standardsvenskan besitter en tunt l-ljud, [l]. flera dialekter besitter även ett grövre variant, [ɽ], tillsammans retroflex tungposition.^[17]

⁵ R-ljudet äger numeriskt värde huvudallofoner på grund av uttalet från fonemenet: inom norra samt mellersta landet samt inom land i norden används en främre uttal, antingen rullande [r], begränsad [ɾ] alternativt approximanta [ɹ].

inom större delen från Götaland dominerar en bakre, skorrande, tungrots-r, [ʁ]. Mellan dessa områden finns inom norra Götaland samt delar från Svealand en enhet var detta bakre uttalet används inom start från mening samt detta främre vid andra platser.^[16]

Hårda samt mjuka konsonanter

[redigera | redigera wikitext]

Under historisk period besitter konsonantsystemet starkt präglats från successiva förskjutningar inom uttalet från konsonanter framför främre (mjuka) vokaler.

Detta existerar speciellt klart inom svensk stavningslära vilket gäller uttal från skriftens ⟨g⟩ ⟨k⟩ samt ⟨sk⟩ framför "mjuka vokaler". Även inom dagens struktur finns skillnad inom uttal från flera konsonantfonem beroende vid efterföljande vokal, dock flera talare existerar omedvetna ifall dessa skillnader samt dem räknas såsom allofoner utan fonemstatus.

[redigera | redigera wikitext]

• Det tjocka retroflexa L-ljudet, [ɽ], äger inom enstaka sektion dialekter ställning eller tillstånd såsom fonemet /ɽ/. en modell existerar sörmländska, var termen velat tillsammans med tjockt /ɽ/ äger betydelsen "inte kunnat avgöra sig", medan velat tillsammans med tunt /l/ besitter betydelsen "önskat". Fonemet motsvaras inom standardsvenskan från vissa förekomster från /l/ samt /rd/.

  Fonemet förmå inducera retroflex sandhi vid identisk sätt vilket /r/ fullfölja (se nedan).^[18]

Retroflex sandhi

[redigera | redigera wikitext]

Fonemet /r/ följt från dentala konsonanter (/t, d, n, l, s/) uttalas vid en speciellt sätt inom mellersta, västra samt norra land. R-ljudet försvinner samt efterföljande konsonant omvandlas mot motsvarande retroflex konsonant[ʈ, ɖ, ɳ, ɭ, ʂ].

modell existerar /rt/, /rd/, /rn/, /rl/ samt /rs/ inom orden "gjort", "jord", "barn", "karl" samt "fors". Fonemet /r/ påverkar ej bara närmaste konsonant, utan kunna även påverka dentala konsonantkluster, liksom /rnst/ inom termen ”barnstol”, var tre efterföljande konsonanter /n/, /s/ samt /t/ samtliga uttalas retroflext likt [ɳ], [ʂ] samt [ʈ], dvs [bɑ:ɳʂʈu:l].

Processen existerar ett sann eller genuin sandhiprocess eftersom sammansmältning även sker mellan språkets minsta betydelsebärande enhet samt mening. inom dagligt anförande dras exempelvis /rn/ samt /rl/ samman ovan ordgränsen inom formulering liksom ”herr Nilsson” samt ”går sakta”.^[19]

Konsonantkluster

[redigera | redigera wikitext]

Svenskans fonotax tillåter relativt långa konsonantkluster.

Svenskans språkets minsta betydelsebärande enhet förmå innehålla upp mot tre konsonanter inom resultat, dock detta existerar då ständigt någon från nästa sex kombinationer: /spl/, /spj/, /spr/, /str/, /skr/, /skv/. Tvärs ovan morfemgränser kunna svenska mening innehålla ännu fler konsonanter inom resultat, sex stycken inom termen "franskspråkig".^[20]

Segmentförteckning

[redigera | redigera wikitext]

segment (IPA)	grafem	exempel
p	p	”spola”
b	b	”bra”
t	t	”tand”
d	d	”dag”
k	k	”kort”
g	g	”gas”

Det finns numeriskt värde versioner från klusiler; aspirerade samt oaspirerade.

Oaspirerade förekommer efter frikativor. Jämför ”spalt” samt ”palt”.

segment (IPA)	grafem	exempel
f	f	”föl”
v	v	”vak”
s	s	”sen”
ɧ, ʂ	sj	”sju”, ”stjärna”, ”skjul” titta kommentarer på grund av dialektala avvikelser
j	j, g, gj, hj, lj, dj	”jacka”, ”göra”, ”gjuta”, ”hjälpa”, ”ljus”, ”djup”
ɕ	tj, k (även ’ch’ inom vissa lånord)	”tjur”, ”kind”
ʂ	rs, sj	”fars”, ”kors”
h	h	”hård”

/r/ förmå ibland uttalas liksom [ɾ] inom dagligt anförande.

segment (IPA)	grafem	exempel
m	m	”mun”
ɱ	m	”framför”
n	n	”nål”
ŋ	ng	”stång”
ɳ	rn	”barn”, ”torn”

segment (IPA)	grafem	exempel
ʈ	rt	”torrt”, ”kort”
ɖ	rd	”mord”, ”borde”
ɳ	rn	”barn”, ”torn”
ɭ	rl	”porla”, ”pärla”
ʂ	rs	”fars”, ”kors”

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

^[1]

Källförteckning

[redigera | redigera wikitext]

• Rosenqvist, Håkan (). Uttalsboken: svenskt uttal inom erfarenhet samt teori. 1. uppl. Stockholm: Natur & Kultur